Eller vådan av att slunga snö där elkabel till bilens kupévärmare ligger dold i snön.
För den som är lätt masochistiskt lagd kanske det kan kännas kul att går runt med en krycka och skotta snö, men det ligger inte för mig. När snön var en halvmeter röstade jag för snöslunga. Sagt och gjort. Snöslunga inhandlades från blocket och jag fick den levererad och startad hemma på uppfarten. Så ska de va när det är som sämst!
Under onsdagseftermiddagen började jag spruta bort snön från uppfarten och upptäckte därvid att jag utgjorde en dödlig fara för både rutor, bilar och förbipasserande, eftersom slungan inte bara slungade snö utan även ett regn av sten. Det var ett problem som löstes genom att lätta slungan lite i framkant så den inte grävde sig rakt ner i gruset.
Tyvärr tappade jag då även framdrivningen. Ny strategi, jag provade att pressa fram slungan ett par dm i taget, flytta mig och sedan kryckan – en syn för gudar! Som om jag vore en 190 cm hög pingvin ungefär. Efter framflyttningen var det bara att fortsätta att spruta mer snö – och sten, eftersom det visade sig att det inte var helt enkelt att hålla undan inmatningen från gruset när allt kom omkring. Nåväl, det var nu mycket väl grusat på infarten och det gick lätt att köra in bilen för parkering sen.
Torsdag morgon hade det kommit ytterligare 10 cm snö och slungan startade perfekt. Jag körde fram ett par meter så att vi skulle kunna öppna bilen men plötsligt fräste det till och slungan började vibrera och skaka och jag funderade på om den nu blivit besatt. Men, jag hade ”bara” slungat sönder den 220 volts kabel som går till bilens kupévärmare och därmed släckt hela huset. Ridå! Jag får väl vara tacksam över att jordfelsbrytaren löste ut så att jag slapp gå loss i en jigg ute på infarten.
Efter 10 minuter (med en ungefärlig takt av 20-talet svordomar, eder och förbannelser per minut) hade jag lyckats rensat slungan på kabel som lindat sig kring hela inmatningen, jordfelsbrytaren var återställd och bilen framslungad. Fortsättning följer…